Väcker liv i en 88″ Series 3

Absolut Peter, bilen skall vi nog få ihop. Med det faktum att jag nu är medlem, och nu överväger LR som bruksis, bådar ju inte gott.
Mvh Calle

Den gångna helgen fick jag hjälp att med att konstruera/montera motorfästen. Jag fick hjälp av en riktigt duktig kille, som normalt jobbar med bilar/motorer +700 hp, så det här projektet gick förstås överstyr. Jag tippar att min lilla 88a kan vara en av annars ganska få S3, med handgjorda, lättade/förstärkta hålslitsade motorfästen, men bra blev det. Idén lyftes om att separera karossen och göra samma procedur på hela ramen, men det tackade jag artigt och bestämt nej till. För nu i alla fall.
//Calle

• Det här svaret redigerades för 3 år, 1 månad sedan av .

[quote quote=89411]Den här motorn är ju godkänd/intypad sedan tidigare, om än i annan bil, så det borde inte bli ett problem.
Mvh Calle[/quote]

2.8an har alltså varit monterad och typad i en S3 tidigare. I registreringsbeviset är noterat ”T31, utbytt motor. DL5”.
Det här innebär att den gått igenom i en annan S3, om än en 6-cyl, varför jag tänker att det borde gå även i 88an.

Mvh Calle

• Det här svaret redigerades för 3 år, 1 månad sedan av .

Jaha, det var ett tag sedan. När jag ruskat sanden ur håret, kollade jag lite närmare på ramen, som jag tidigare bedömt som ”inte-så-farligt-mest-ytrost” Ett område på sidan av växellådan, ca 20 cm och ett längre bak, vid stötdämparfästet, båda på vänster sida. I helgen planerade jag att lyfta ur växellådan. Borde ju inte ta så lång tid tänker man, men efter att ha ägnat 2 timmar åt ett växellådsfäste fick jag tänka om. Allt slogs tillbaka. Vad är ”Whitmore”? Måste vara brittisk hämnd av något slag, eftersom inga hylsor passar. Eller så är det rost som ätit upp muttrarna. Brännaren och lilla kaprondellen är nu officiellt herrarna på täppan i garaget, hade inte klarat mig utan dem. De fastlimmade golvplåtarna fortsätter dessutom att streta emot. Jag vill inte slita bort dem, och inte kapa ur dem heller, men jag börjar lessna på dem. Hursom, det enkla jobbet tog bästa delen av söndagen i anspråk, men tillslut kunde ändå lådan lyftas ur. Nu skall 88an upp på lyft, rosten lagas, ramen snyggas till och den tillknycklade tvärbalken rätas ut. Tror på en helgs jobb, men vi får ju se vad vi hittar.

Har också tyvärr, och trots post-it lappar på skärmen med budskap ”Köp inga fler bilar”, ändå lyckats fumla till det igen. Nu kommer ytterligare ”en skatt” om ett par månader, och mitt 2-bilsgarage, där det nu står 3 bilar, skall därmed härbärgera 4 fordon. Platschefen är överlycklig. Har faktiskt umgåtts med tanken att låta 88:an tas om hand av någon som kan göra hen rättvisa, men jag är inte riktigt där ännu. Jag vill gärna iså fall lämna över den i ett bättre skick än när jag började med den. Jag håller tummarna för att vi på några veckor klarar att fixa rosten, snygga till växellådsbalken, få i maskin/låda och få bilen på fötter igen. Det kan gå.
Ja, vi hörs//Calle

Tack Ray. Jag har umgåtts med den tanken ja. Det är bra att bli påmind också?
Mvh Calle

Ja, eftersom jag inte har gedigna kunskaper om plåt- och rostjobb, har jag hittills aktat mig för objekt som beskrivits som ”Bra projekt med lite rost att fixa”. Jag måste haft skygglappar på när jag tog på mig det här. Jag förstår ju att ni erfarna LR-ägare har helt annan syn på det här problemet, och väl snarare betraktar omfattande rostlagning mer som obligatoriskt servicejobb, ungefär som att byta en säkring, eller olja.

Hursom, den mentala inställningen när vi fått upp 88an på lyft och omfattningen stod klart för mig, kan väl bäst beskrivas som ”inte på topp”. Hade inte Andy, som bygger bilar på heltid förbarmat sig, så hade det här projektet åkt i diket. Nu, 2 tio-timmarspass och 1 kvadratmeter plåt senare känns det betydligt bättre. Redan tidigare bestod ju det mesta av ramen av gamla lagningar av ännu äldre lagningar, vilka nu alltså ersatts av nya lagningar. Vänstra sidan var klart sämre än den högra, säkert ett fenomen många har konstaterat tidigare. Den tillknycklade tvärbalken kapades också bort, och avslöjade då ännu mer elände därbakom. Efter att ha knackat på karossbulten, främre karossfästet vänster sida, lossnade yttre delen av fästet och hängde löst i luften. Det verkade aldrig ta slut, men söndag (i går) kväll kunde jag i alla fall gå på med primer och sedan karosserifärg.
Lång väg kvar, men nu blev det iaf en betydligt större tugga av elefanten.
//Calle

Tack Ray? Återstår att bestämma vad man skall rostskydda inuti med. Kör man bara på med Carosol eller liknande, så stoppas ju/sannolikt inte rostprocessen. Alla delar som byttes ut nu behandlades med fosforbaserad primer, så jag funderar nu på att först behandla med roststoppare, och sedan gå på igen med rostskyddet. Får läsa på om det här, eller om någon har lite klokskap att dela med sig.
//Calle