Range Rover P38 – 98: Min ögonsten och min huvudvärk

[Originally posted by verbalfrenzy]

(Varning! Inlägg av romanartad längd nedan!
Läs på egen risk.)

Halloj forumet!

Sen 2012 har jag läst igenom alla möjliga trådar om P38:or varv på varv, överallt på internet.
Det var nämligen då Ranjit, eller bara "rangen" som den kommit att kallas i folkmun (alltså min och de munnar som hör till människor som då och då utsätts för en färd i den) gjorde en haltande entré i mitt liv. En Range Rover P38 HSE med 4,6 liters-V8 och ett hav större än Enceladus (https://sv.wikipedia.org/wiki/Enceladus) av elfel och annat.

Nu är jag stolt och lite nervös (jag är ju bara en liten palt egentligen) medlem i världens häftigaste märkesklubb, och här kommer min lilla berättelse.
Men först, en bild:

(Stylish, eller hur? Det här är på en bra dag…)

Rangen rullades hit från Mallorca, där den enligt hörsägen ska ha ägts av en porschemekaniker som "knappt använt den".
Allt eftersom har fler och fler tecken på att det är en ren och skär lögn uppdagats.

Till en början skulle jag bara se över varför den hela tiden visade "PORTON ABIERTO" (baklucka öppen) och pep vansinnigt, och därefter registreringsbesiktiga den.

Ganska fort var jag tvungen att ta tag i ett par saker till:
(Om du inte orkar läsa hela listan är det bara att hoppa till nästa del av den oändliga berättelsen, nämligen lagningarna! Yay.)
• Spjällmotorerna till klimatanläggningen stod still på full värme respektive full kyla, och riktningen var någonstans mitt emellan alla utlopp vilket gjorde att man bara anade ett svagt flämtande, ungefär på samma nivå som en astmatisk näbbmus när fläktarna drog igång.
• Fläktarna, som varit ansvariga för det svaga flämtandet bestämde sig för att ge upp fullständigt nästan direkt efter att jag börjat reflektera över det mesiga luftflödet.
• Displayen sa konstant "TRANSFER EN N", alltså att fördelningslådan är satt i friläge, vilket kändes kontraintuitivt med tanke på att den fortfarande gick att köra.
• Displayen tyckte dessutom att miltalet i huvudinstrument och BECM inte stämde, tills det plötsligt en dag helt plötsligt uppdaterades. Ugglor i miltalsmossen började anas, och 16000 mil kändes plötsligt som en lögn…
• En enkel OBD-skanner hävdade att bränslejusteringen på ena cylinderbanken var så långt söderut som möjligt, och avgaserna luktade väldigt mycket bensin. Dessutom kunde ett svart moln av sot skymta i backspegeln när man varsamt försökte varva ur motorn.
• Däcken var i princip obefintliga. Alltså verkligen långt förbi rimlighetens gränser.
• Mattan framför passagerarsätet var ungefär lika mycket torr matta som en slip ’n slide.
• Passagerardörren och framskärmen på höger sida hade fått sig en törn, och varje gång man öppnade eller stängde så hördes ett ljudligt gnissel och knak.
• Motorn i förardörrens fönsterhiss hade lyckats mangla vad det nu är som ska ta stopp när fönstret är stängt, och därför kom bara en serie "bangbangbang" om man fortsatte hålla in knappen, och anti-trip-funktionen gick inte att kalibrera.
• Värst av allt, batteriet var stendött. Alltså helt trasigt. Ett startförsök var vad man hade efter en full laddning. Något jag bara tyckte var irriterande… Ack, vilket ovetande!

Första omgången lagningar!
Bakluckan var snabbt ordnad. En liten plastdel hade gått av, och utan den gick bakluckan att stänga med trade-offen att man var tvungen att hålla in knappen för att kunna öppna luckan. De läckande o-ringarna gick också fort: med hjälp av den ypperliga guiden på [url]rangerovers.net[/url] kunde jag mitt i höstmörkret byta dem och lyckas få passagerarmattan relativt torr.
Av bara farten lödde jag också om relälådan i motorrummet för att försöka få fart på fläktarna, bankade ut bucklan i dörren och drog ut säkringen som försökt lägga fördelningslådan i neutralläge.

Här kom mitt första tokiga misstag.
Jag trodde att registreringsbesiktningen i princip bara handlade om att kontrollera ursprung och att se till att bilen som skulle få ett registreringsnummer faktiskt var samma bil som chassinumret beskrev. Ojojoj, vilken fadäs!
Lambdavärdena var helt galna, även besiktningsmannen la märke till att däcken var fullständigt orimliga och som grädde på moset så slutade bilen svara på gas på motorvägen under vår skamsna hemfärd.

Med flammande röda öron bestämde jag mig för att det var dags att kavla upp ärmarna.

I snöslasket på en lånad uppfart reste jag ett provisoriskt tält över motorrummet och grävde mig ner till och lossade topplocken. (Sidospår: centrallåset bestämde sig för att dörrarna skulle vara låsta, och dörrlåset tappade kontakt med låskistan i dörren under en kall natt, och jag var tvungen att ta mig in genom ett fönster i bakdörren. Spännande att få känna sig som en elaking för en minut!)
Fyra av åtta cylindrar läckte åt olika håll genom packningarna, locken var skeva och dessutom var ventilerna illa slitna. Inslipning, hemmagjord planing, nya tändstift och tändkablar senare gick bilen som aldrig förr. Bränslejusteringsvärdena låg närmre rimlighet och de svarta molnen var som bortblåsta. (höhö)
Däcken byttes ut mot bättre begagnade från en skrot och jag passade på att koppla in fläktarna utanför komfortstyrlådan.

Registreringsbesiktning nummer två gick avsevärt mycket bättre, trots att den innehåll både ett och två motorstopp och en tur under bilen i spöregn för att laga en skarv till en lambdasond.

Med ett svenskt registreringsnummer på en provisorisk lapp i bakrutan tog jag mig (även då med motorstopp. Att jag inte bytte ut batteriet!) till kontrollbesiktning, och fick med lite hjälp från en välvillig besiktningsperson till och med godkänt på besiktningsvärdena. Alltså hjälp som i ett par minuter extra vid avgasstationen. Inget fusk här inte!

På den vägen är det!
En trasig luftningsnippel på kylaren och en ovarsam vän gjorde tillsammans att jag fick göra om hela topplocksarbetet. (på en helg istället för en och en halv månad den gången! Det går snabbt att lära sig när man inte kan något alls! )
Batteriet byttes ut, och sen dess har det blivit en hel del annat.
• Bytt kylare för att slippa plana toppar igen.
• Bytt växellådsolja och filter. Den gamla var gulbrun, inte genomskinlig och i en volym på nästan 12 liter(!!).
• Bytt ut värmeelementet till kupévärmen. (Heater core? Vad heter det egentligen på svenska? Det blir så mycket svengelska när det kommer till brittiska bilar…)
• Bytt potentiometrar i alla spjällmotorer.
• Bytt flexskiva mellan svänghjul och momentomvandlare eftersom hålen börjat växa på den.
• Gått igenom och lagat ett par borteroderade ledningar i BECM.
• Bytt huvudjordkabel till batteriet.
• Lött om och fräschat upp den enda nyckelfjärt som finns i dagsläget.
• Lagat länken mellan låskista och låsmekanism i förardörren.
• Bytt styrlänkage och styrstag. (Heter det så? Track rod och drag link!)
• Massor av annat småpyssel!

Idag flänger vi fram och tillbaka genom landet med smått nervös, men storslagen stil. Man vet aldrig när något nytt dyker upp.

Dessutom har jag ett par saker till i min överaktiva pipeline:

• Renovera EAS med renoveringskit.
• Byta bussningar i… Herre, "radius arms"! Vad heter saker och ting egentligen på svenska?
• Byta bussningar i panhard-stag. (Ha! Den kunde jag i alla fall! Eller?)
• Byta stötdämpare och luftbälgar i förebyggande syfte.
• Laga sprickor och värme i framsäten. (Den spanska solen har verkligen gjort sitt…)
• Nytt innertak.

Dessutom behöver jag verkligen jaga elfel! Bakre vindrutetorkaren sätter igång när den känner för det, högtalarna i passagerardörren fungerar ibland, bromsackumulatorn går också igång när den känner för det, fläktarna fungerar fortfarande bara med hjälp av en fantastiskt proffsigt ( ) installerad extraknapp och värst av allt: det verkar inte gå att kommunicera med de diverse datorerna i bilen!
Om någon har något hett tips tar jag gärna emot det, annars kommer mer om det i en separat tråd!

Mitt mål med bilen? Inget särskilt alls. Den är bara så himla fin att jag vill fortsätta pyssla med den.
Hojta till om ni har några frågor!
Annars kommer uppdateringar här kommer när det passar.

Håll till godo!